Skåne hela veckan vart fylld av jobb men även en oväntad massa QT med rara vänner som Maria, Daniel och Lars. Lite hemlängtan får man ändå.
Nästa vecka bär av mot öst, Linköping, Gävle och Västerås. I Västerås har jag aldrig varit, finns det nåt att berätta om den stan lär ni få reda på det här! Vill det sig väl är det förhoppningsvis snö i åtminstone Gävle. Trogna läsare vet att Gävle är en av mina favoritstäder, och kanske denna gång vågar jag prova en långkorv, denna maträtt som verkar härska i centrala Gävle.

Så var det dags för en liten resa ner till Skåne igen. Business förvisso men det kan alltid kombineras med en liten dos nöje i form av forna vänner och bekanta, om än på korta fikastunder eller luncher. Först blir det Eslöv imorgon, sen Helsingborg på onsdag och sist en tur på Hjälpmedelscentralen i Malmö på torsdag.

Just nu ser jag mest fram emot fredagen, Wii och god mat, samt min första träff med en bengalkatt. Detaljer följer naturligtvis. Fortsatt trevlig vecka!

Och så dagens ros till min kära kollega för att hon är ovärdelig på att bistå mig med reseförberedelser. Utan henne, kaos!

Kanske kan Umeå hamna högt upp på listan bland otippat trevliga städer. Tre starka motiveringar följer här:

Lottas krog. Invito. Scandic Plaza.

Lottas krog kan inredningsvis påminna något om ett upphottat Harrys, men maten och fullsatta bord varje kväll gör skillnaden mer än markant. Vet man inte bättre är servicen obefintlig, men läser man noga på menyn står det hur man ska gå till väga:

1. Bestäm mat.
2. Beställ maten i baren.
3. Beställ dryck därefter, i baren.
4. Betala i baren.
5. Sätt dig och vänta på maten.

Glad i magen och själen tror man givetvis inte att nästa middag i Umeå ska bräcka Lottas. Vi är sugna på italienskt och finner ett 30 meter från hotellet. Invito. Även det fullsatt, men vi kläms in och blir snabbt servade. Att första sidan i menyboken är en lista över champagnedrinkar gör mig tillräckligt nöjd för att bara dricka champagne faktiskt, men matsedeln lockar med grillad tonfisk, gnocchis, liguriska oliver och en grillade scampis. När vi är klara är jag redo att fria till kocken på studs, liksom mitt resesällskap, tills han hör att kocken är man. I vilket fall har jag ätit den godaste maten so far i Sverige, i just Umeå.

Och så Scandic Plaza som istället för 80 cm sängar kör med Kingsize och badkar. Och nygräddade våfflor till frukost. Need I say more?

tog det att sträckköra till Luleå från Göteborg. För de som inte visste och alltid undrat. I det timantalet är pauser inte inräknat. Och bättre förutsättningar kunde vi inte haft, sommarväglag och gnistrande, snötung granskog längs vägkanten hela vägen. Inga köer, inga renar på vägbanan och ingen nederbörd. Det är väglycka det.

Luleå, och framför allt Boden bjöd på smärtsamt vackra naturscener i minus 15 grader där varje tunn gren blivit en vit, frostig motsvarighet. Ja, t.o.m. fartkamerorna smälte in. Till råga på allt var det enda jag glömde i packningen min kamera. Tusan. Nåja, Umeå som jag befinner mig i nu är inte så dumt det heller, godaste maten i stan intas på Lottas krog, sedan ett badkarsbad och ett glas Amarone. För det är jag banne mig värd :)

Nej, det är inget gammalt nypostat inlägg från september, jag ska verkligen uppåt igen imorgon. Fast denna gången i bil, hela vägen fram och tillbaka och fler besök på vägen. I gott sällskap av kollega förstås, sitta ensam 15 timmar till Lule i bil är ingen höjdare.
Och denna gången är det ju VINTER! Jag ser fram emot att uppleva Norrland från sin bästa sida, med gnistrande vita landskap och renar längs vägkanten (även om det förmodligen blir fler fartkameror än djur längs den där kanten).

Min att-göra-lista är nu snart helt avbockad. Sista anhalt blir William och en timmes grundlig massage. William, min taiwanesiska massör är ju tillbaka i stan och jag är överlycklig för detta faktum. Intensiv sträck-stickning de senaste veckorna har satt spår i nacke och axlar så William är mitt sista hopp. Att sluta sticka är givetvis out of the question ;) Mer från Norrland inom några dagar alltså!

Jag fann ingen bättre beskrivning på det osannolika möte jag hade ombord på flight NH209 från Tokyo till Frankfurt. En smockfyllt plan, med tyskar och japaner gav mig ETT ledigt säte att välja på vid incheckningen. 50B, precis samma säte som jag kunde välja på flygresan DIT. Oddsen? För de som inte har obskyrt märklig koll på sätesfördelningen på ett Boeing 747-400 innebär det en mittplats, vid fönstersidan av planet. Även känd som “den sämsta platsen av dem alla”. Mittplatsen av tre alltså.

Flygresan tar 12 timmar non-stop till Frankfurt. Eftersom jag flyger tillbaka i tiden bör jag lämpligen vara vaken så att jag är trött när jag kommer fram lagom till läggdags. Min granne, en tysk man 35 + på 50A, resonerade inte så och sov 11/12 timmar. Han var så trött att han somnade direkt efter maten och jag fick försiktigt plocka bort hans bricka efter varje servering. När en timme återstod sträckte han lojt på sig och yttrade de första orden mellan oss:
- Now it’s only one hour left! varpå jag svarade:
- Yeah, and you must be fresh from sleeping 11 hours out of 12!
- Yes, I slept so bad in Tokyo so…

Hitills ingen spännande läsning, jag vet. Men för att göra en därifrån intensiv timmes konversation kort visar sig killen inte bara vara:
1. DJ utan 2. Proffesionell DJ 3. Som haft en spelning i Tokyo 4. och vart musikinriktning är elektroniskt musik, närmare bestämt: 5. Techno, minimal och 6. ligger på en mycket känd label som även samarbetar med
7. Kompakt-labeln (Jürgen Paape, Superpitcher, Extrawelt etc.)
8. och spelar naturligtvis årligen på en av världens mest kända klubbar, Amnesia, Ibiza.

Dessutom är han väldigt trevlig och tycker jag ska träna hårt med mixandet så att jag hinner ikapp min pojkvän som ligger minst 2,5 veckor före. Han har givetvis helt rätt. Jag ska träna hårt, men även se till att provlyssna hans musik och provmixa den!

Hur det gick med väskan?

Med två bagagestraps gick det. Men bara med nöd och näppe. Tills jag öppnar väskan nästa gång :/ Mitt nästa inköp blir nog en ny, större väska misstänker jag…

med att vistas i Japan är många.
1. Det är beroendeframkallande in the long run.
2. Maten är för god, billig och finns överallt.
3. och shoppingen kommer snabbt att ruinera dig innan det ens gått en vecka.
4. Risken för övervikt i bagaget på vägen hem är överhängande.

Allt är som vanligt alltså. Just nu har jag dock bara ett problem. Jag kan inte stänga min resväska. Överhuvudtaget. Det värsta är att jag inte begriper varför. Har vakumpackat å vakumpackat alla kläder flera gånger om. Testat olika tekniker. T.o.m. funderat på vad jag får vara utan om det skiter sig ordentligt. Fortsättning följer…

Nedan bilder från kvällen som gått, shopping på Venusport, Odaiba, Tokyo bay. Ett ställe man (läs:jag) lätt går vilse i.

Tja, varför inte? Inuti i köpcentran kan man väl ha en liten nostalgibilutställning.

Det borde finnas fler inomhusfontäner. Helt enkelt.

Doria med pumpa. Japaners egen gratäng med ris, och i denna lax, svamp och pumpa i en rykande het…sten.

Tokyos pariserhjul kan ses varsomhelst från stan nästan. Ligger vid Venusport och en hållplats från hotellet.

Idag bjuder Tokyo på 27 grader sol. Även idag struntar mässan i att sätta på AC’n, högst opassande anser jag. Igår hade mässan ca 40.000 besökare, idag väntas fler och det ÄR fler. Just nu har jag lunchpaus alltså, och passar på att avlasta mitt mobilminneskort så har jag plats med ännu mer film och foto (Fürst, minneskortläsaren för Minoltans kort funkar inte, så jag håller till godo med mobilen). Jag nämnde i föregående inlägg att demonstrationerna här på mässan hålls av uniformerade och finlemmade tjejer. För Cat hairs läsare exklusivt får ni här ett smakprov, demo från Toyotas monter. Varsågoda ;)

Nedan kan ni följa med en kortis i mässhall 2-3.

eller ‘Hur man får 6 myggbett på en kvart’.
Totaldäckade klockan 21 igår kväll, sov till 9, gick ner till frukosten och blev både överraskad och mätt. De som känner mig vet att jag antingen inte äter frukost eller så äter jag väldigt lite. Men när det finns ris, natto, fisk, soppa, dumplings och tofu, då snackar vi Line-frukost. Och ett glas calpis på det, syrran! Japanska hotellfrukostar är oftast en besvikelse, men med låga förväntningar…ni vet. Så med en stadig frukost i magen gick jag de 100 meter jag har till mässan i min nya outfit. Se nedan. Mässan var stor, välbesökt, och fylld av musik, sorl och demonstrationer av finlemmade tjejer i färgsprakande uniformer.

Det finns en anledning att löpträna. Ja, förutom de uppenbara så hamnar min anledning lite långt ner på de flestas lista kanske, men den går ut på: har man packat ner de förbannade löpskorna som fyller halva väskan får man ångra sig om man inte använder dem. Det finns ett problem. Tokyo. När man kollar ner från mitt rumsfönster ser man dock en liten parkliknande sak och den fick duga för en halvtimmes intervallträning. Och sex myggbett på en kvart. Så även det har man hunnit med. TUR att jag tog med SKORNA alltså…

Eftersom min adapter inte passade till laptopens uttag fick jag bege mig in till stan efteråt, Akihabara närmare bestämt. En hel stadsdel med BARA elaffärer. Svårt att misslyckas då. Så här sitter jag igen. Tokyos tunnelbanesystem är otroligt. Jag åkte i rusningstid, men det är fasiken jobbigare att åka femmans spårvagn klockan 17.15 i Göteborg än att byta på linjer på Tokyos central. Ordning och reda.

Jag är redo för Tokyo, men är Tokyo redo för HEA? Några minuter innan mässan, mätt, utvilad och med vant och intränat peacetecken.

Allvarligt talat, jag VET inte vad detta var på mässan. Det är en böjd plåtbit utan rörliga delar liksom. Den andra? Is it a car, is it a plane? Nope, it’s a badkar.

Less is not more. Akihabara, electric city och Tokyos tunnelbana.

Följ med mig på en smygtur i tunnelbanan tidigare idag! Klicka på länken!

http://www.youtube.com/watch?v=_bGcSdCOnB4

(musiken i början av klippet är sk. dörrstängningsmusik, spelas precis innan det mer vanliga “dörrarna stängs”)

Frukost och min löprunda.

Välkommen till Cat hair i Japan, just nu i Tokyo på 17:e våningen på Ariake Washington Hotel precis vid mässan. Jag är för fyra timmar sedan ankommen. Resan har gått nästan misstänksamt smidigt, mobilen fungerar här, det fanns snabbt internet i rummet gratis, flygbussen kom 10 minuter efter att jag hämtat min väska från bandet och badrummet är mer high-tec än alla mina samlade elektroniska prylar tillsammans. Skylinen utanför är inte dum den heller. Dessutom hade jag trevligt sällskap på flyget av två herrar på var sin sida, en från Nyköping och en från Osnabrück, Tyskland. Vi sov som grisar hela vägen i och för sig, men när vi väl konverserade var det ytterst angenämt.

Nu är det visst dags för middag, första måltiden på japansk mark. Klockan är 18.39 lokal tid, detta är Line för Cat hair, signing out.

Jumbon som tog oss tryggt och säkert från Frankfurt till Tokyo.

Arbetsskadad som man är…Narita flygplats.

På vägen från flygplatsen hade jag verkligen as…

A hotel room with a view.

Den skånska myllan, min mylla. Malmö är sig likt. Jag är mig lik, åker vilse omedelbart och har glömt alla papper och kartor på kontoret förstås. Ringer desperat till kollegor med GPS och undrar vilken avfart jag ska ta till Stadion. Till sist lotsar en gammal klasskompis mig rätt, både till Stadion och hotellet, via telefon.

En öl eller fem med klassisen på Möllan, Ölcafeet, fyllde kvällen med ostburgare, minnen och uteserveringsfiltar under infravärme. Malmö är sig likt. Scandic är sig likt och nu ska jag somna i 100-sängen och äta sen frukost (det får man när man varit duktig dan innan och packat upp allt i montern). Nighty night.

är alltid måna om ditt välbefinnande. Texten nedan från Tokyomässans hemsida, 8 tips till besökaren.

5. We advise visitors to wear comfortable flat-soled shoes, as the area of the exhibition site is quite vast.

på tisdag. Man kommer liksom bara hem, packar upp, sorterar hotellkvitton, tvättar rent, packar ner igen, klappar katterna och sätter sig bakom ratten. Det är ändå väldigt kul, trots beskrivningen. September är en busy månad. Senare i månaden missar jag Gävle, som ni vet är en av mina favoritstäder men fick istället både Norrland och Skåne. I slutet av månaden blir det en dagtur till Borås och några dagar senare mässa i Tokyo. Innan dess ska jag tydligen hinna fylla år också. Nån som har lite tid över till låns?

Foto: härifrån

Väl hemma efter nästan 1,5 dag i bil från Luleå till Göteborg. Samkörde med kollega i branschen och vi har väl avverkat runt 16 timmar i bil, turats om på fortkörningkamerakantade (sug på den!) småvägar och stannat för både kaffe och svärdfisk.

Förutom renar, granar och ödsliga vägar bjöd Norrland på blandade överraskningar av varierande kvalitet. Mina fem bästa, utan inbördes ordning.

- James Belushi-i Luleå!. en kollega är skrämmande lik James. Dock är han smålänning och säljer permobilstolar. Men ändå!

- Boden visar sina framsidor på Western Farm.

God mat, trevligt sällskap, mekanisk tjur och husband, mitt in the middle of nowhere, Boden.
- Svärdfisk i Umeå. Sveriges kanske bästa grillade svärdfisk finns på Lottas krog i Umeå där vi stannade på hemvägen för middag.
- Flick flacks on irish. Kollega visar sina spänstigaste sidor med tre flick flacks på rad (bakåtvolter)

- God stämning och förträffligt socialiserande.