Two for France, Spain and Italy. Three for the Netherlands and Switzerland. Cheek kissing. Maybe one and a handshake for the US and the UK. A hug for Sweden. A bow for Japan. Sometimes combined.

There’s a LOT of intercontinental greetings going on at an international exhibition. On day three you tend to become forgetful and start cheek kissing the Danes and shaking hands with the Portuguese.

The scent of popcorn and wurst, the sound of music fill the halls. I stumble over wheelchairs fascinated by imaginative ways to get the visitors attention. Bulky German men, dipped in silver paint pass me leisurely on a scooter, more or less well dressed salesmen chuckle in stands, local beer in hands. Fresh fruit salad 4 Euro, no time for lunch, meetings ending with affirmative handshakes or subtle head shakes. The Germans really know how to do this, I hereby appoint them “Best in show”.

And the price for the least motivated in-flight moving map goes to…flight SK448, CPH-GOT, flight time 30 minutes.

Two years ago I visited Düsseldorf for the first time. I nice city, good atmosphere. In between I went to a show in Tokyo so I missed D-dorf last year because all international shows ran at the same dates. Very clever. Anyway, my point; I’ll be away for some days. I might or I might not update monologuer but keep one eye open as always. See you soon.

Photos: google image search (yeah, I’m lazy)

The cliché is complete. Men let down their macho guard at the sight of a cute puppy and start the baby talk. But who can really resist four pitch black soft coated seven week old puppies? Picture taken outside the show room on the last day.

I’m in Norrland. Again. This time theres no snow, ice or reindeers though. Just a never setting light that makes me jet lagged and have me waking up every hour wondering if I missed the show.

“Oh, it’s just three. Oh, it’s four. I’m good. Five? Ah well, another two hours at least.”

The only good thing about a never setting sun is that waking up eventually is rather easy. And you can go running (and not get lost this time) at nine o’clock. Not bad. Driving up here was also nice. Höga Kusten is a world heritage thingy, and really nice to cross on a sunny day like today. I managed to drive AND have my phone take picture for you as well. Time to sleep in the county where the sun don’t set. It’s midnight and looks like six in the evening. Weird.

Images from Seattle, courtesy of Bas Roeleveld. Thank you Bas!

T.v. den sk. ‘Gum wall’ utanför improteaterscen i Seattle. Folk i kö har satt sitt tuggummi här medan de stått i kö in. T.h. Typiskt amerikanskt övergångsställe.

De äldre kvarteren i Seattle.

T.v. Stadsbiblioteket, Seattle. T.h. Klippning och försäkringsteckning, gärna samtidigt.

Isn’t that just a great name of an all american restaurant? Our last lunch with the group took place here and it was an american ending, with free refills you might say.

A van full of foreigners were driven back to Seattle today. Trip’s over for this time and as always it leaves an empty spot inside. The rest though is filled with nice memories (in digital form) to bring back home. It has been a five-star stay all the way and I have Bodypoint to thank for that. Thanks also to our fellow distributors for making each night out memorable! Hope to see you all soon again :)

Kvällen gör sitt inträde min sista kväll i Kanada. Vancouver är en enormt trevlig stad och jag kommer sakna den. Imorgon eftermiddag kör vi ner till Seattle för hemfärd på söndag. Staden som sjuder av liv har inte bara en japansk liten livs utanför dörren, utan även japanska crepes och överallt hör jag japanska. En märklig stad. Känslan av att sitta här och blogga, titta upp från skärmen och mötas av snöklädda bergstoppar med höghus i förgrunden och vattnet emellan är svårslagen.

Vancouver’s great. You’ve got your big city feeling from the skyscrapers and the traffic. You’ve got the ‘alpes’ just down the road. You’ve got freshly made inexpensive sushi around the corner, every corner. You’ve got the water just in front of the snowy mountains. The sun is shining all day and everybody speaks english. And again, the 17-country-crew is amazing in all aspects.

Score for Vancouver? 5 out of 5.

Theme song (should be playing in the background): Jeff Buckley - Vancouver.

I will not become tired of waking up to this view for four days.

Yeah, always wanted to have a post with that title obviously… Thing is that it’s entirely true and kind of sets the standard of the trip so far in Seattle. I won’t bore you with details so here’s a quick summary:

we’re 17 countries having fun across borders of both language and ages. But really, we’re here to work attending a international distributors meeting in Seattle followed by an international seating symposium in Vancouver, Canada, my present location. When approximately 17 countries goes out for dinner and drinks you never know what you can expect. The pictures below are handpicked to suit this blog of course. Any intl. distributor who want to see the rest, please e-mail me. Thanks for a great time in Seattle!

Ungefär fyra timmar försenade anländer vi äntligen till Seattle. Idag jag har en lång dag framför mig, det är söndag och att helga den är inte aktuellt min enda lediga heldag i USA. Enligt planen blir jag upphämtad och på min begäran ska jag besöka bl.a. den japanska trädgården och om möjlighet finns även en vingård i närheten.
Jag bor bekvämt med Space needle som primära utsikt, se bild. Nu ska jag ta reda på om frulle ingår för jag är utsvulten.

Första hälsningar från Seattle.

Line

Västerås! Nu när jag ändå sitter i den slitna Easy Access-hörnan i Scandic Västerås reception kan jag likväl ge er alla detaljer. Om orten alltså. Here goes, direktkopierat (i kursivt) från Wikipedia straight to you:

Västerås är en tätort i Västerås kommun i Västmanland. Västerås är residensstad för Västmanlands län, stiftsstad för Västerås stift och centralort för Västerås kommun. Västerås är Sveriges femte största tätort med 107 005 invånare (2005).

Västerås kallas även för Mälarstaden och även lite skämtsamt för Gurkstaden. Det sistnämnda på grund av ett frekvent odlande av gurka och Västeråsgurkan som började odlas på 1700-talet. Staden hette tidigare Westra Aros, där Aros betyder åmynning och syftar på Svartåns utlopp i Mälaren.

Kändisar från Västerås? Bland annat Loop Troop-medlemmen Promoe, Pandora och Pontus Kåmark, se hela listan.

Kuriosa:

- Sveriges högst belägna cocktailbar, Sky Bar, hittar man på 24:e våningen i Skrapan. (81 m, 24 våningar, se bilden ovan).

- I Västerås upptäcktes det första fallet av Galna ko-sjukan, BSE, i Sverige

- Västerås har Nordens största insjöhamn.

Mer kuriosa om Västerås.

Jag är en förvånansvärt enkel människa.

Jag har bara två simpla krav på årstiderna:
Kallt och snöigt på vintern och varm och soligt på sommaren.

Ska det vara så svårt i ett land med så distinkta fyra årstider? Tydligen och i synnerhet om man valt att bosätta sig på västkusten. Det var därför jag blev lycklig som ett barn på julafton när min magkänsla visade sig vara rätt imorse, det SNÖADE!
Precis som jag önskat! Och inte nån löjlig snö som smälte direkt, det snöade HELA dagen och jag gick omkring med ett fånigt leende ändå tills jag satte mig i bilen mot Västerås. Antar att om balans i kosmos måste uppstå var detta motvikten mot gårdagens katastrofala start. Sovmorgon i Gävle, snö vid uppvak, långsam frukost med Nian och vardagsfrukostTV är en perfekt morgon för en enkel människa som jag.

Börjar dagen med en P-bot pga av myntbrist igår och därmed betalning fram till tidigt imorse. Pga insomnia blev morgonen senare än planerad och 400 kronor som straff för klantighet och dålig planering är ett faktum.
Jag rafsar stressat och yrvaket ihop mina reseffekter och skyndar till en iskall, nylappad bil. Många mil senare när jag passerar Jönköping får jag en kylande känsla i magtrakten. Nåt är fel, nåt är glömt. Nåt viktigt. Datornjäveln. Med min presentation. Den nyreviderade presentationen. Och diverse andra viktiga prylar ligger snällt kvar i min portfölj bredvid sängen, jag ser den förtvivlat framför mig på den enformiga två-plus-ett-vägen.

Om två timmar måste jag vara hos kund så att vända om är aldrig ett alternativ och jag får helt enkelt förlika mig med det faktum att jag är en riktig jubelklant. Så nu sitter jag här, förpassad till Scandiclobbyns skamsna datorhörna som folk undrar varför den finns kvar när alla människor har laptop och trådlöst bredband i rummet. Det jag offrar för min blogg…dags att återgå till rummet och läsa om MC-gäng. Det blir nog allt från Gävle denna gång, av uppenbara skäl.