Lördag eftermiddag. Det är tyst och stilla hemma ändå tills vi hör hur det rasslar till i köket. Mattias vinkar dit mig och vi kommer på Chibi. Hånglandes med mitt ört-te. Min slutsats: Kattmynta är en bluff, det är helt vanlig pepparmint katter går igång på. Självklart missade jag inte tillfället att filma kärleksakten. Varsågoda.

Jag fann ingen bättre beskrivning på det osannolika möte jag hade ombord på flight NH209 från Tokyo till Frankfurt. En smockfyllt plan, med tyskar och japaner gav mig ETT ledigt säte att välja på vid incheckningen. 50B, precis samma säte som jag kunde välja på flygresan DIT. Oddsen? För de som inte har obskyrt märklig koll på sätesfördelningen på ett Boeing 747-400 innebär det en mittplats, vid fönstersidan av planet. Även känd som “den sämsta platsen av dem alla”. Mittplatsen av tre alltså.

Flygresan tar 12 timmar non-stop till Frankfurt. Eftersom jag flyger tillbaka i tiden bör jag lämpligen vara vaken så att jag är trött när jag kommer fram lagom till läggdags. Min granne, en tysk man 35 + på 50A, resonerade inte så och sov 11/12 timmar. Han var så trött att han somnade direkt efter maten och jag fick försiktigt plocka bort hans bricka efter varje servering. När en timme återstod sträckte han lojt på sig och yttrade de första orden mellan oss:
- Now it’s only one hour left! varpå jag svarade:
- Yeah, and you must be fresh from sleeping 11 hours out of 12!
- Yes, I slept so bad in Tokyo so…

Hitills ingen spännande läsning, jag vet. Men för att göra en därifrån intensiv timmes konversation kort visar sig killen inte bara vara:
1. DJ utan 2. Proffesionell DJ 3. Som haft en spelning i Tokyo 4. och vart musikinriktning är elektroniskt musik, närmare bestämt: 5. Techno, minimal och 6. ligger på en mycket känd label som även samarbetar med
7. Kompakt-labeln (Jürgen Paape, Superpitcher, Extrawelt etc.)
8. och spelar naturligtvis årligen på en av världens mest kända klubbar, Amnesia, Ibiza.

Dessutom är han väldigt trevlig och tycker jag ska träna hårt med mixandet så att jag hinner ikapp min pojkvän som ligger minst 2,5 veckor före. Han har givetvis helt rätt. Jag ska träna hårt, men även se till att provlyssna hans musik och provmixa den!

Film 1 & 2.
Jag är en kattmänniska in i märgen, och tycker att akvariefiskar i ärlighetens namn är rätt trista att se på. Men det beror ju helt på akvarietypen. När det bara är en glasvägg mellan mig och 6 hajar och gigantiska stingrockor av varierande storlek BLIR jag fascinerad. Närmare sådana fiskar av den storleken och arten kommer jag nog aldrig. Att fota är ju..kul, men filma ger ändå en hint om vilka mäktiga djut vi har med att göra här.

Film 3.
Underhållning a la traditionell Okinawastyle, även detta ett stop på vår resa runt ön. Busvisslingen är tydligen en viktig del och utövas av både män och kvinnor i dansgruppen.

Idag bjuder Tokyo på 27 grader sol. Även idag struntar mässan i att sätta på AC’n, högst opassande anser jag. Igår hade mässan ca 40.000 besökare, idag väntas fler och det ÄR fler. Just nu har jag lunchpaus alltså, och passar på att avlasta mitt mobilminneskort så har jag plats med ännu mer film och foto (Fürst, minneskortläsaren för Minoltans kort funkar inte, så jag håller till godo med mobilen). Jag nämnde i föregående inlägg att demonstrationerna här på mässan hålls av uniformerade och finlemmade tjejer. För Cat hairs läsare exklusivt får ni här ett smakprov, demo från Toyotas monter. Varsågoda ;)

Nedan kan ni följa med en kortis i mässhall 2-3.

eller ‘Hur man får 6 myggbett på en kvart’.
Totaldäckade klockan 21 igår kväll, sov till 9, gick ner till frukosten och blev både överraskad och mätt. De som känner mig vet att jag antingen inte äter frukost eller så äter jag väldigt lite. Men när det finns ris, natto, fisk, soppa, dumplings och tofu, då snackar vi Line-frukost. Och ett glas calpis på det, syrran! Japanska hotellfrukostar är oftast en besvikelse, men med låga förväntningar…ni vet. Så med en stadig frukost i magen gick jag de 100 meter jag har till mässan i min nya outfit. Se nedan. Mässan var stor, välbesökt, och fylld av musik, sorl och demonstrationer av finlemmade tjejer i färgsprakande uniformer.

Det finns en anledning att löpträna. Ja, förutom de uppenbara så hamnar min anledning lite långt ner på de flestas lista kanske, men den går ut på: har man packat ner de förbannade löpskorna som fyller halva väskan får man ångra sig om man inte använder dem. Det finns ett problem. Tokyo. När man kollar ner från mitt rumsfönster ser man dock en liten parkliknande sak och den fick duga för en halvtimmes intervallträning. Och sex myggbett på en kvart. Så även det har man hunnit med. TUR att jag tog med SKORNA alltså…

Eftersom min adapter inte passade till laptopens uttag fick jag bege mig in till stan efteråt, Akihabara närmare bestämt. En hel stadsdel med BARA elaffärer. Svårt att misslyckas då. Så här sitter jag igen. Tokyos tunnelbanesystem är otroligt. Jag åkte i rusningstid, men det är fasiken jobbigare att åka femmans spårvagn klockan 17.15 i Göteborg än att byta på linjer på Tokyos central. Ordning och reda.

Jag är redo för Tokyo, men är Tokyo redo för HEA? Några minuter innan mässan, mätt, utvilad och med vant och intränat peacetecken.

Allvarligt talat, jag VET inte vad detta var på mässan. Det är en böjd plåtbit utan rörliga delar liksom. Den andra? Is it a car, is it a plane? Nope, it’s a badkar.

Less is not more. Akihabara, electric city och Tokyos tunnelbana.

Följ med mig på en smygtur i tunnelbanan tidigare idag! Klicka på länken!

http://www.youtube.com/watch?v=_bGcSdCOnB4

(musiken i början av klippet är sk. dörrstängningsmusik, spelas precis innan det mer vanliga “dörrarna stängs”)

Frukost och min löprunda.

Grymt läcker och cool är danska Camille Jones. Hennes video till låten The Creeps är noll procent avklädd men 100% sexig och snygg. Ännu ett bevis på att seixghet inte har ett smack att göra med hud och stön. Camille Jones, för det är vi alla värda!
Foto: www.camillejones.dk

Det finns alltid tider när man behöver muntras upp. Och munterhet får man inte nog av. Därför föreslår jag att de som ännu inte sett Backdorm Boys uppträda framför webcamen att göra det. Se dem alltså. Ni kommer inte ångra er. Klicka här för att komma dit. Välj en av dessa låtar: As long as you love me, I want it that way, Don’t lie eller vad ni känner för. Tack till Lotta för tipset om dessa pojkars existens. Kinesiska Backstreet boys är mina nya idoler.

Foto: printscreenat från www.youtube.com