Idag bjuder Tokyo på 27 grader sol. Även idag struntar mässan i att sätta på AC’n, högst opassande anser jag. Igår hade mässan ca 40.000 besökare, idag väntas fler och det ÄR fler. Just nu har jag lunchpaus alltså, och passar på att avlasta mitt mobilminneskort så har jag plats med ännu mer film och foto (Fürst, minneskortläsaren för Minoltans kort funkar inte, så jag håller till godo med mobilen). Jag nämnde i föregående inlägg att demonstrationerna här på mässan hålls av uniformerade och finlemmade tjejer. För Cat hairs läsare exklusivt får ni här ett smakprov, demo från Toyotas monter. Varsågoda ;)

Nedan kan ni följa med en kortis i mässhall 2-3.

eller ‘Hur man får 6 myggbett på en kvart’.
Totaldäckade klockan 21 igår kväll, sov till 9, gick ner till frukosten och blev både överraskad och mätt. De som känner mig vet att jag antingen inte äter frukost eller så äter jag väldigt lite. Men när det finns ris, natto, fisk, soppa, dumplings och tofu, då snackar vi Line-frukost. Och ett glas calpis på det, syrran! Japanska hotellfrukostar är oftast en besvikelse, men med låga förväntningar…ni vet. Så med en stadig frukost i magen gick jag de 100 meter jag har till mässan i min nya outfit. Se nedan. Mässan var stor, välbesökt, och fylld av musik, sorl och demonstrationer av finlemmade tjejer i färgsprakande uniformer.

Det finns en anledning att löpträna. Ja, förutom de uppenbara så hamnar min anledning lite långt ner på de flestas lista kanske, men den går ut på: har man packat ner de förbannade löpskorna som fyller halva väskan får man ångra sig om man inte använder dem. Det finns ett problem. Tokyo. När man kollar ner från mitt rumsfönster ser man dock en liten parkliknande sak och den fick duga för en halvtimmes intervallträning. Och sex myggbett på en kvart. Så även det har man hunnit med. TUR att jag tog med SKORNA alltså…

Eftersom min adapter inte passade till laptopens uttag fick jag bege mig in till stan efteråt, Akihabara närmare bestämt. En hel stadsdel med BARA elaffärer. Svårt att misslyckas då. Så här sitter jag igen. Tokyos tunnelbanesystem är otroligt. Jag åkte i rusningstid, men det är fasiken jobbigare att åka femmans spårvagn klockan 17.15 i Göteborg än att byta på linjer på Tokyos central. Ordning och reda.

Jag är redo för Tokyo, men är Tokyo redo för HEA? Några minuter innan mässan, mätt, utvilad och med vant och intränat peacetecken.

Allvarligt talat, jag VET inte vad detta var på mässan. Det är en böjd plåtbit utan rörliga delar liksom. Den andra? Is it a car, is it a plane? Nope, it’s a badkar.

Less is not more. Akihabara, electric city och Tokyos tunnelbana.

Följ med mig på en smygtur i tunnelbanan tidigare idag! Klicka på länken!

http://www.youtube.com/watch?v=_bGcSdCOnB4

(musiken i början av klippet är sk. dörrstängningsmusik, spelas precis innan det mer vanliga “dörrarna stängs”)

Frukost och min löprunda.

Välkommen till Cat hair i Japan, just nu i Tokyo på 17:e våningen på Ariake Washington Hotel precis vid mässan. Jag är för fyra timmar sedan ankommen. Resan har gått nästan misstänksamt smidigt, mobilen fungerar här, det fanns snabbt internet i rummet gratis, flygbussen kom 10 minuter efter att jag hämtat min väska från bandet och badrummet är mer high-tec än alla mina samlade elektroniska prylar tillsammans. Skylinen utanför är inte dum den heller. Dessutom hade jag trevligt sällskap på flyget av två herrar på var sin sida, en från Nyköping och en från Osnabrück, Tyskland. Vi sov som grisar hela vägen i och för sig, men när vi väl konverserade var det ytterst angenämt.

Nu är det visst dags för middag, första måltiden på japansk mark. Klockan är 18.39 lokal tid, detta är Line för Cat hair, signing out.

Jumbon som tog oss tryggt och säkert från Frankfurt till Tokyo.

Arbetsskadad som man är…Narita flygplats.

På vägen från flygplatsen hade jag verkligen as…

A hotel room with a view.

Suit? Check. Presenter i mängder? Check. Bikini? Check. Snorkel? Check. Portabel solfjäder? Check. Packningen går åt rätt håll i alla fall.

För er som är nyfikna följer här min resplan:
(Datum, plats, syfte)
1 oktober avresa till Tokyo (via Frankfurt)
2-5 oktober Tokyo, mässa
5-8 oktober Kochi, släkten
8-12 oktober Okinawa, mamma
12-16 oktober Taipei, Taiwan, Lotta & Tove
17 oktober hemfärd

Vädret i Tokyo just nu, 25-30 grader. Känns skumt att packa sommarkläder just som hjärnan ställt in sig på höst. Allt känns skumt just nu, resfebern är inte nådig. :/

Resfeber, varför? Varför får man aldrig rutin på resandet? Min resehistorik är helt oblodig, i synnerhet resorna till JP. Inte ens en löjlig försening. Ändå är jag helt hispig. Spelar ingen roll om jag gör tio packlistor, jag blir bara nervösare efterhand som listan växer och tiden krymper. Min egen teori kring årets resfeber går på att jag är i Japan i tjänsten som omväxling, delvis i alla fall. Jag har varken nån skräddad kavaj, språkkunskaper nog eller sällskap. Det är så vansinnigt synd om mig just nu helt enkelt.

I lördags var jag hos mamma. Katterna och Miyazakiboxen likaså. Eftersom mamma sett en del av hans filmer bad jag henne på måfå välja en hon ännu inte sett. Det visar sig vara nästan kusligt val. Hela filmen utspelar sig i mammas lilla hemstad Kochi, där även hela släkten bor. Kochi är i japanska mått mätt en liten stad, ungefärlig storlek som Malmö. Mijön är helt korrekt avbildad så t.o.m jag känner igen mig. Mamma blev paff när hon såg att filmens miljö även utspelar sig i hennes gamla skola. Alla detaljer och inredning stämmer överens med verkligheten så som mamma minns den. Gågatan, flygplatsen och spårvagnarna likaså, det är en märklig känsla att se miljö man är van vid och känner igen på tecknad film av en Japans största inom genren. Vi var rätt lyriska under två timmar. T.o.m dialekten fångade de perfekt. Filmen hette ‘Umi ga Kikoeru’, rakt översatt ‘Jag hör havet’ (eller hur mamma?), men den engelsk titeln är Ocean Waves.
Bilderna nedan visar samma plats, den första bilden från filmen, de andra tagna av mig förra året. Kolla noga. Till och med stenarna stämmer, mina bilder är inte tagna i exakt samma vinkel, men ni hajar.

Bild: Megatokyo.com

Denna vy är en av de mest kända när det gäller att porträttera Kochi och denna plats, Katsurahama.