Weather report says 25C, clear and sunny. For me, 25 is the most ideal temperature of them all. You can still wear jeans, a tee, your comfy sneakers and you can do almost anything in 25 C. Swim, shop, most outings (not skiing, but who cares!) and lifes just comfortable.

Also, life in Okinawa is at much slower pace than the rest of Japan. Very laid-back, manana manana JP-style.

Todays outing went to Shuri castle. I brought my little handy vacation camera as you can see. ;)

After a good and smooth flight, except dometic ones, I’m in Okinawa. I’m crashing in moms little dorm room and there are more laptops here than people. Mom’s sooo high tech.
I had a very nice and simple japanese meal, a hot bath and to bed I go.

Pick and mix Japan style. Right: Allergy-unfriendly airport Okinawa.

Jag fann ingen bättre beskrivning på det osannolika möte jag hade ombord på flight NH209 från Tokyo till Frankfurt. En smockfyllt plan, med tyskar och japaner gav mig ETT ledigt säte att välja på vid incheckningen. 50B, precis samma säte som jag kunde välja på flygresan DIT. Oddsen? För de som inte har obskyrt märklig koll på sätesfördelningen på ett Boeing 747-400 innebär det en mittplats, vid fönstersidan av planet. Även känd som “den sämsta platsen av dem alla”. Mittplatsen av tre alltså.

Flygresan tar 12 timmar non-stop till Frankfurt. Eftersom jag flyger tillbaka i tiden bör jag lämpligen vara vaken så att jag är trött när jag kommer fram lagom till läggdags. Min granne, en tysk man 35 + på 50A, resonerade inte så och sov 11/12 timmar. Han var så trött att han somnade direkt efter maten och jag fick försiktigt plocka bort hans bricka efter varje servering. När en timme återstod sträckte han lojt på sig och yttrade de första orden mellan oss:
- Now it’s only one hour left! varpå jag svarade:
- Yeah, and you must be fresh from sleeping 11 hours out of 12!
- Yes, I slept so bad in Tokyo so…

Hitills ingen spännande läsning, jag vet. Men för att göra en därifrån intensiv timmes konversation kort visar sig killen inte bara vara:
1. DJ utan 2. Proffesionell DJ 3. Som haft en spelning i Tokyo 4. och vart musikinriktning är elektroniskt musik, närmare bestämt: 5. Techno, minimal och 6. ligger på en mycket känd label som även samarbetar med
7. Kompakt-labeln (Jürgen Paape, Superpitcher, Extrawelt etc.)
8. och spelar naturligtvis årligen på en av världens mest kända klubbar, Amnesia, Ibiza.

Dessutom är han väldigt trevlig och tycker jag ska träna hårt med mixandet så att jag hinner ikapp min pojkvän som ligger minst 2,5 veckor före. Han har givetvis helt rätt. Jag ska träna hårt, men även se till att provlyssna hans musik och provmixa den!

En sista hälsning från Tokyo, Hilton Narita (där man har mage att ta betalt för mig att blogga, men vad gör man inte?). Gårdagen var sista dagen i min nya favoritstad Taipei med världens bästa värdinnor Lotta och Tove. Min sista dag i Taipei roade jag mig med att
1. springa en kort runda i Daan-parken
2. äta thailunch med Lotta, Mathias och Knut
3. omfördela 6 kilos övervikt till tillåtna maxvikt och
4. avnjuta en god taiwanesisk middag följt av hemlig utflykt till bergen som omger staden. Utflykten gick med vinglig taxi på små vägar till ett litet område med massa tehus! Och därtill utsikt över “grytan” som Taipei ligger i, omgiven av berg. Det avnjöts färsk, handplockad oolongte, omsorgsfullt hanterad av Lotta!

Sedan blev det en bekväm flygtur tillbaka till Tokyo och nu sitter jag alltså här, något vemodig, inför hemresan imorgon förmiddag. Druckit min sista kopp grönt te och kastat in en KitKat i gommen.

Förutom söndagsbrunch har Carnegie roliga trappor. T.h. Söndagscosmos på LA Cafe.

Finns det människor som INTE använder vakumpåsar vid resa? Hur gjorde JAG innan det fanns vakumpåsar? T.h. Tehus, servitören visar hur teet ska dra!

Zamamiöarna ligger 2 timmars båtresa från Okinawa. En båtresa man ärligt talat kan vara utan om man lätt blir båtsjuk som undertecknad lätt blir. Men så är det med småöar, båt som gäller alltså. Bara ta en tablett och somna på däck. Vilket jag också gjorde i två timmar, straight out. Väl framme kommer en solbränd ung japansk kille och hämtar oss i sin stekheta minibuss. Han tar oss till pensionat Robinson fem minuter därifrån, ett gulligt klassiskt japanskt inn med tatamimattor och futon.

Zamami ska tydligen vara ett dyk- och snorkelparadis och det visar sig vara helt sant! Dagen därpå skjutsas vi av en lokal förmåga till en ännu mindre ö med en pyttebåt och stannar hela dagen, med huvudet i vattnet, tittandes på det tropiska livet nedanför havsytan. Därnere myllrar det av färggranna fiskar som äter, simmar, vilar och tidvis hakar på medan man plaskar sig fram över korallreven. Bara några simtag från stranden!

Taipei nästa!
Sista kvällen i Naha, Okinawa, bjuder på god mat och kall Orion igen. Imorgon bitti far jag till Taiwan. Sista stopp på min resa för denna gång och äntligen får jag träffa BÅDE Lotta och Tove, ungefär som att vinna på lotteriet, två gånger i rad! Fyra säkert lika klibbiga dagar väntas, Taiwan ligger på ingefär samma breddbred som Okinawa, t.o.m. lite längre söderut. Vi hörs i Taipei! Sayonara for now.

Film 1 & 2.
Jag är en kattmänniska in i märgen, och tycker att akvariefiskar i ärlighetens namn är rätt trista att se på. Men det beror ju helt på akvarietypen. När det bara är en glasvägg mellan mig och 6 hajar och gigantiska stingrockor av varierande storlek BLIR jag fascinerad. Närmare sådana fiskar av den storleken och arten kommer jag nog aldrig. Att fota är ju..kul, men filma ger ändå en hint om vilka mäktiga djut vi har med att göra här.

Film 3.
Underhållning a la traditionell Okinawastyle, även detta ett stop på vår resa runt ön. Busvisslingen är tydligen en viktig del och utövas av både män och kvinnor i dansgruppen.

Som ett vykort (fast i e-format)hälsar jag er till Okinawas vackraste sidor.

Hej därhemma,

idag har jag varit på en rundtur på Okinawa, från 8 på morgonen til 7 på kvällen. Har sett allt från tigerhaj till druckit ananasvin och ätit lunch med otrolig utsikt över havet. Akvariet var klart bäst. Okinawa är varmt som attsingen och med hög luftfuktighet på det är jag lika blöt efter 10 minuter i värmen som efter en dusch. Som vanligt i japansk värme alltså. Imorgon ska jag och mamma till en liten ö två timmar från huvudön som heter Zamami. Tydligen ett bra snorkelställe. Längtar efter att få simma med clownfisk och rockor efter dagens tur till akvariet. Jag äter god ö-mat varje dag (tång, fisk, och bittergurka) så jag reder mig. Vi sover över på Zamami så vi hörs först tidigast torsdag. Ha det bra därhemma! Hoppas ni inte fryser för mycket ;).

Hälsningar Line
PS. Visst funkar mobilen ändå som turistkamera trots allt? :)

Jag gör det mesta för mina läsare. Det mesta alltså, försöker uppfylla ev. önskningar osv. Denna gång lyckades jag inte helt Christofer, Sonic the hedgehog och jag korsade helt enkelt inte varandras vägar på denna resa. Istället fann jag nedan djur av samma storlek men annan art. Hoppas det kan duga! Tias, du får en fin gammal reklambild på din favoritöl, Kirin. Vem som önskar skolflickor vet jag inte, men det kan väl inte skada med lite äkta sailorstuk x 100 högstadieelever på samma flyg som vi til Okinawa? Sist men inte minst undrar jag öppet om Thorpedo är ett lämpligt namn på en sportdryck? Fanns det verkligen inget annat? Är en torpedo nåt coolt här? Manligt, sportigt, actionfyllt? Vem vet…mamma kom precis tillbaka på rummet och hade köpt, just det, Thorpedo i automaten i lobbyn.

t.v. Orionöl på fat i 30 grader är helt rätt. t.h. kall mjölkte (!) med tapiokapärlor funkar också! Denna dryck fick jag i Xiamen, Kina, för första gången förra året, har aldrig sett den i Japan tills nu.

Okinawa är onekligen Japans eget Hawaii. Här kryllar av brunbrända japanska surfare, hawaiikläder, Mauis steakhouse och temperatur på 30 fuktiga grader. Stämningen är till skillnad från t.ex. Tokyo mycket avslappnad och det känns som en riktig semesterort. Jag har t.o.m gått över till Okinawa mode, med blomma i håret, bara vader och inga måsten. Och ja, hotellet hade, snart inte längre överraskande, LAN på rummet. :) Ikväll bidde det spontanunderhållning av de nationella kändisarna Nenes, som mamma önskat se länge. Till detta Okinawas lokala öl på fat, Orion, och äkta Okinawa plockmat. En fullbordad dag och kväll helt enkelt.

Idag har jag varit ute från 10 till 9. Det innebär att jag köpt två väskor, slängt en och gjort av med hela resebudgeten på mindre än en vecka. Tur att jag har en backup, ska bara lokalisera en bankomat vilket faktiskt inte är så lätt i det här landet. Åt lunch med mormor och mamma på en favvorestaurang här i Kochi som vi alltid går till när jag är här. Den serverar utmärkt okonomiyaki, se bilder nedan. En slags matpannkakor som man tillagar framför sig på ett stekbord, rätten kommer ursprungligen från Osaka. Imorgon far vi till Okinawa, återigen förväntas mycket begränsad internetframkomlighet och vissa dagar garanterat icke-existerande. Hur ni ska klara er vet jag inte, men jag föreslår nån slags stödgrupp eller liknande. ;)

Glass i kyltunna modell större. Typisk Kochiglass.

Yakitori på riktigt. t.h. fiskarmorbrors flickvän säljer div fisk på söndagsmarknaden som jag älskar att gå till.

heter Nagano. Senaste tillskottet heter Taiki (stort träd) och tillhör morbror 1 som jobbar på posten här i Kochi. Ikväll träffade jag först mormor och morfar som är sig skrämmande lika, lika preserverade, som om tiden stod still. Liksom morbror 2 och 3. Barnen får mig alltid på gott humör, japanska barn är små änglar och allt de säger låter gulligt. Kanske är det med dem jag kommunincerar bäst och mest, språkligt ligger vi närmast varann. Varsågod, ett ursnitt från Naganos familjealbum i afton.

Mammas drawing skills imponerade på Natsuki och Juri.

Natsuki (sommarträd) och Taiki, t.h. stolt far och son.

Jag och Taiki, t.h. morfar och jag.

Mycket och god mat. T.h. mormor och jag. Jag tycker mormor ser ascool ut, typ “Nagano, Sumiko Nagano.”

En av fiskarmorbrors många hamnkatter. Stolt poserandes framför båtarna. T.h. Stök i köket.

tack ;)Eftersom jag redan brutit varenda ben på mitt heliga Ska-inte-obscenshoppa-löfte. Jag som normalt inte gillar att shoppa måste hela tiden föra en förnuftighetskampanj mot mig själv. “Ja Line, den är asfin OCH billig, men dehöver du mer? Har du ens plats för mer? Har du RÅD med mer, du har mer än halva resan kvar du vet.” osv osv.

Blir ju inte bättre av att allt har öppet till 22 så man KAN verkligen handla hela dagen och hela kvällen. Och äta god nudellunch på Saty däremellan (bild). Ikväll ska jag dock träffa morbror 1 och ny pojkkusin, och som tur är är det hemma hos dem. Inga affärer i närheten. I hope.

Alltså, min restur verkar bara fortsätta och fortsätta…vart ska detta sluta? LAN i lobbyn och restaurangen på hotellet är en HELT OK lösning, jag får utslag av utländska datorer med knasiga tangentbord och sega webläsare som finns i nån obskyr inrökt hörna i hotellet små vrår. Brrr. Tacka vet jag min laptop med pålitligt svensk tangentbord och alla favoriter i Explorer.

Med det sagt hälsar jag er välkomna till Kochi, på Japans tredje största ö Shikoku. Här kommer jag ifrån och här bor mormor, morfar och alla tre morbrödrar som jag med expressfart ska hinna träffa i helgen. På måndag åker jag och mamma till Naha, Okinawa. Ikväll blev det sushi til middag, jag som sällan äter det när jag är i Japan faktiskt (det finns nämligen tusen andra saker man måste äta som man inte kan äta hemma). Dessutom har Nakayoshi i Göteborg minst lika god sushi (möjligen bättre alltså). Det fina är att man kan få tempura och annat gott TILL sin sushi här, se bild. Håll ögonen öppna för helgens eskapader med familjen och min nyanlända pojkkusin! Sayonara.

Hur det gick med väskan?

Med två bagagestraps gick det. Men bara med nöd och näppe. Tills jag öppnar väskan nästa gång :/ Mitt nästa inköp blir nog en ny, större väska misstänker jag…

med att vistas i Japan är många.
1. Det är beroendeframkallande in the long run.
2. Maten är för god, billig och finns överallt.
3. och shoppingen kommer snabbt att ruinera dig innan det ens gått en vecka.
4. Risken för övervikt i bagaget på vägen hem är överhängande.

Allt är som vanligt alltså. Just nu har jag dock bara ett problem. Jag kan inte stänga min resväska. Överhuvudtaget. Det värsta är att jag inte begriper varför. Har vakumpackat å vakumpackat alla kläder flera gånger om. Testat olika tekniker. T.o.m. funderat på vad jag får vara utan om det skiter sig ordentligt. Fortsättning följer…

Nedan bilder från kvällen som gått, shopping på Venusport, Odaiba, Tokyo bay. Ett ställe man (läs:jag) lätt går vilse i.

Tja, varför inte? Inuti i köpcentran kan man väl ha en liten nostalgibilutställning.

Det borde finnas fler inomhusfontäner. Helt enkelt.

Doria med pumpa. Japaners egen gratäng med ris, och i denna lax, svamp och pumpa i en rykande het…sten.

Tokyos pariserhjul kan ses varsomhelst från stan nästan. Ligger vid Venusport och en hållplats från hotellet.